Jag glömmer orden, gömmer dem bakom mitt minne. Men de tittar fram igen och ut igen och mina fingrar flätar sig mot varandra, runt varandra.
Jag har tid nu. Nu har jag tid tänker jag och tappar bort allt som ville bli gjort.
Hej skrivandet!
Hej skrivande!
Hej skrivare!
Hej skrivandes!
-Hur mår du, frågade hon försiktigt samtidigt som hon nästan såg upp mot dig.
-Prestationsångest med en gång, svarade du. -Jag har aldrig kunnat det här, samtidigt som det inget annat finns jag vill göra lika mycket och lika lite samtidigt. Mitt blodomlopp är i bokstäver.
Nu vaknar hon. Jag borde ha borstat tänderna. Det är en tanke jag tänker varje gång jag hör henne börja gny, sen faller jag tillbaka till skärmvärlden.
Nåväl. Morgonprogram i sikte! Hurra!
Hej Skrivandet! Kom gärna tillbaks, det är inte bara Arci som saknar dig!
SvaraRaderaTänk en hel bok med ord i dessa flätor. Skulle inte gå att sluta läsa.