törst.

Ordspyor över varandra, i total menlöshet.
Vad är vackert vad är vackert vad är vackert? Vad är vackert?

Det är när kräkorgien av ord byts ut till varsamma växlingar av mening.

Tack huset, jag torkar mig runt munnen och sätter mig tyst bredvid för att lyssna. Likt en torr trasa under en rinnande kran, väter ni mitt hjärta till era ord. Det är helt makalöst vilken känsla det ligger i att sitta och lyssna på Srimad Bhagavatam reciteras på Bulgariska, halv sex en torsdag morgon. Något inuti mig tackar för att äntligen få höra något av värde, inte bara menlös brus.

Bjud mig på morgonte, vattna den vissnade.

Utanför huset växer viljan att spendera orden, slösa dem perverst i dekadenta vanföreställningar av vad nu än må vara för stunden.

Åh du ljuva källa, låt mig spolas ren från denna bisarra svaghet och endast vara ett verktyg för den kärlek du är. Ingenting annat spelar någon roll och jag är inte för annat än just detta, en trumpet för dina kärleksfanfarer. Spela på mig hur du än vill, jag är ditt instrument genom vilka dina ljuva toner ska ljuda. Låt mig vara dammet på marken under din dans du dansar till kärlekens evighet. Låt mig vara det torra lövet ditt regn ackompanjerar symfonier över.